andjakt

Jag var nog 15 år när jag köpte min tarotkortlek. Ja, jag hade väl någon slags tonårskris och fick för mig att jag skulle bli häxa mitt i alltihop. Tack och lov kom jag ur det stadiet! Det hade väl sett ut annars, om jag fortsatt kubba runt i den där svarta hatten och krama träd. Nej, nu ska jag inte hacka ner på trädkramandet. Har ni testat någon gång? Jag har nämligen gjort det. Det ÄR faktiskt något speciellt med att krama träd. Ja, ni får testa själva för det går inte riktigt att beskriva. Men dom utstrålar iaf någon slags jordlig energi som gör att man känner sig stabil och ett med naturen. Nu flummar jag iväg. Vi lämnar trädkramandet.

Jag började iaf kolla lite i de där korten när jag hade fått hem dom. Det första jag gjorde var att strunta i att läsa instruktionerna i boken jag fått med. Ja, alla som känner mig vet ju att det där med innehållsförteckningar och sånt inte intresserar mig. Då går det som det går. Jag tröttnade, helt enkelt ;) Men jag hade faktiskt ett moment med de där korten en dag...

Jag satt på mitt rum och blundade och bara bläddrade i dem. Jag hade just lärt mig att meditera, något som jag egentligen inte hade tålamod till när jag var tonåring, men den dagen kom jag faktiskt in i ett härligt stadie av frid. Plötsligt fick jag upp en bild i huvudet. Det var två vita vargar. När jag gick ur meditationen undrade jag vad bilden hade betytt. Så kom jag på att jag hade haft kortleken i händerna hela tiden. Jag började då bläddra för att se om jag hittade ett kort med "mina" vargar på. Jag hittade många vargar, både gråa och svarta. En vit med, men den var ensam och lite för smal. Det var inte förrän jag närmade mig slutet av högen som jag fann det. Två vita vargar, precis likadana som de jag sett i mitt inre. Jag kollade i min bok för att läsa vad kortet betydde. Allt som stod var precis vad jag behövde höra för tillfället. Min situation stämde, råden jag fick var vettiga och kortet stod tom för mitt egna stjärntecken. Då började jag förstå att det var något speciellt med tarotkort.

Jag har inte gått någon kurs i att läsa dessa kort. Jag har ingen direkt ordentlig koll på hur man ska göra. Det är dock något som står på listan att göra. Gå en kurs även i detta. När det blir får vi se, men det kommer.
Jag la undan mina tarotkort under många år efter den där dagen. Jag tyckte hela grejen verkade lite skrämmande. Under de senaste två åren har jag dock börjat ta fram dem igen. Jag läser mest för skojs skull. Genom boken har jag lärt mig några olika sätt som man kan lägga korten på. Jag har även lärt mig att gå på känslan när man ska välja ut de kort man ska använda under läsningen. När det kommer till att tyda dem läser jag innantill i boken. Ibland låter jag mig även känna efter vad jag får för intryck av dem innan jag läser i boken, men det krävs lite tålamod. Jag övar mig också på vänner. Jag har haft mina egna "telefonsittningar" där jag väljer ut kort åt den jag pratar med. Det har stämt varenda gång hittills, faktiskt. Fast jag varnar alltid mina vänner innan att jag faktiskt inte gått någon kurs men de tycker det är lika kul som jag att bara testa sig fram. Jag övar helt enkelt, på mitt eget lilla vis. Men det ska bli riktigt kul att lära sig alla gömda "koder" i de där korten. Jag tror det kommer gå enklare när jag lär mig hantera det mediala bättre med. Spännande, spännande!

Vad jag har förstått med tarot är att de fungerar lite som en back-up under sittningar. När jag var på sittning hos Jens så sa han att han inte behövde några kort för han kunde läsa av mina energier som en öppen bok. Men ibland är de nog bra att ha, för att få lite utförligare information uppifrån.