Prata med djur?
För ungefär ett och ett halvt år sen var jag på min allra första privatsittning. Det var hos Lena, ett tränande medium samt healer som bor utanför Falköping.
Under denna sittning läste hon bland annat tarotkort där hon pratade om mig och mitt förflutna, min framtid, mina ambitioner osv. Hon var klockren på informationen!
Under denna sittning kom det även upp en ganska intressant sak som jag inte hade räknat med. Lena sa att jag kommunicerar med djur. Detta kunde jag inte förstå alls så jag började genast ifrågasätta det hon sa. Men Lena stod på sig. Tillslut frågade jag vad hon menade med att jag "kommunicerar" med dem, för jag kunde då aldrig minnas att jag haft några djupare samtal med varken hundar, hästar eller älgar. Då förklarade Lena vad hon menade. När hon var klar sa jag: "Gör inte alla så?" Då skrattade hon åt mig och jag började inse att jag faktiskt kommunicerar väldigt mycket med de små liven. Det har bara skett så naturligt så jag har aldrig undrat över det innan. Jag trodde nämligen att alla människor läser av djurens energier, förstår hur de mår, förstår vad de tänker göra i förväg, känner vad de känner osv. Nu förstår jag ju att alla kanske inte gör så. Alla kan säkert, men alla gör det inte.
Efter denna sittning kunde jag sätta ord på det som händer när man kommunicerar med djur. Innan var det bara en naturlig del av mig som jag aldrig ifrågasatte men ju mer jag tänker på det förstår jag det. Jag ser faktiskt ingen som helst skillnad i min kommunikation mellan mig och djur och mellan mig och människor. Jag kommunicerar lika bra med mina katter som jag gör med mina vänner. Bättre faktiskt, för djur är mer raka på sak än människor. Jag känner dem bättre än någon annan. Kommunikationen är precis lika tydlig, men man behöver inte använda ord. Det behöver egentligen inte vi människor heller men vi gör det ändå. Det är väl det som förvirrar oss människor när vi pratar med varandra ibland... :)
Jag minns dock en gång när jag verkligen blev överraskad över mitt förhållande till djuren. Jag var 16-17 år när min familj hämtade hem kattungen Gizmo. Det var jag som valde honom. När jag såg på honom var det som om vi hade något slags band emellan oss och jag bara visste att det var han som skulle följa med hem. Hans syster var mycket sötare (om man får säga så) men jag skulle ändå ha honom. Så fick det bli.
En kväll hade jag Gizmo i knät där jag låg i min säng. Han hade blivit stor vid det laget. Plötsligt insåg jag att jag "pratade" med honom. Vi utbytte enegier, utan ord, och förde ett samtal på en känslomässig nivå. Jag hajade till när jag insåg detta. Sen såg jag på Gizmo och sa: "Vad är du för en katt egentligen?" Japp, det var min förklaring. Jag ansåg att Gizmo säkerligen var en fd människa reinkarnerad som katt. Därför kunde han prata med mig. Punkt slut ;)
