Mannen som talar med Hästar
För att kunna arbeta på detta sätt med hästar krävs det att man är hel som människa. Man ska fungera på topp både fysiskt, psykiskt, andligt och själsligt och uppenbarligen gör Pignon det. Han behöver inga hjälpmedel och han behöver inte ta hårda tag. Han leder bara hästarna och de följer honom med glädje, det syns verkligen!
Han berättade att han fann Gud för några år sedan och med det fann han lugnet, friden och tålamodet i att kunna göra det han gör. En god förebild för oss alla, med andra ord! En dag, när jag blir stor, ska jag göra som honom! :)
http://www.youtube.com/watch?v=B6u1Er2Rono
Detta är bara första delen ur hans uppvisning i Stockholm Horseshow. Det finns två delar till om ni kollar relaterade länkar. Se och njut! :)
Jag kan även meddela att han låter sina hästar gå fria och ha öppna boxar. De går ingenstans om han inte säger att de får. En sann flockledare, med andra ord!
Prata med djur?
För ungefär ett och ett halvt år sen var jag på min allra första privatsittning. Det var hos Lena, ett tränande medium samt healer som bor utanför Falköping.
Under denna sittning läste hon bland annat tarotkort där hon pratade om mig och mitt förflutna, min framtid, mina ambitioner osv. Hon var klockren på informationen!
Under denna sittning kom det även upp en ganska intressant sak som jag inte hade räknat med. Lena sa att jag kommunicerar med djur. Detta kunde jag inte förstå alls så jag började genast ifrågasätta det hon sa. Men Lena stod på sig. Tillslut frågade jag vad hon menade med att jag "kommunicerar" med dem, för jag kunde då aldrig minnas att jag haft några djupare samtal med varken hundar, hästar eller älgar. Då förklarade Lena vad hon menade. När hon var klar sa jag: "Gör inte alla så?" Då skrattade hon åt mig och jag började inse att jag faktiskt kommunicerar väldigt mycket med de små liven. Det har bara skett så naturligt så jag har aldrig undrat över det innan. Jag trodde nämligen att alla människor läser av djurens energier, förstår hur de mår, förstår vad de tänker göra i förväg, känner vad de känner osv. Nu förstår jag ju att alla kanske inte gör så. Alla kan säkert, men alla gör det inte.
Efter denna sittning kunde jag sätta ord på det som händer när man kommunicerar med djur. Innan var det bara en naturlig del av mig som jag aldrig ifrågasatte men ju mer jag tänker på det förstår jag det. Jag ser faktiskt ingen som helst skillnad i min kommunikation mellan mig och djur och mellan mig och människor. Jag kommunicerar lika bra med mina katter som jag gör med mina vänner. Bättre faktiskt, för djur är mer raka på sak än människor. Jag känner dem bättre än någon annan. Kommunikationen är precis lika tydlig, men man behöver inte använda ord. Det behöver egentligen inte vi människor heller men vi gör det ändå. Det är väl det som förvirrar oss människor när vi pratar med varandra ibland... :)
Jag minns dock en gång när jag verkligen blev överraskad över mitt förhållande till djuren. Jag var 16-17 år när min familj hämtade hem kattungen Gizmo. Det var jag som valde honom. När jag såg på honom var det som om vi hade något slags band emellan oss och jag bara visste att det var han som skulle följa med hem. Hans syster var mycket sötare (om man får säga så) men jag skulle ändå ha honom. Så fick det bli.
En kväll hade jag Gizmo i knät där jag låg i min säng. Han hade blivit stor vid det laget. Plötsligt insåg jag att jag "pratade" med honom. Vi utbytte enegier, utan ord, och förde ett samtal på en känslomässig nivå. Jag hajade till när jag insåg detta. Sen såg jag på Gizmo och sa: "Vad är du för en katt egentligen?" Japp, det var min förklaring. Jag ansåg att Gizmo säkerligen var en fd människa reinkarnerad som katt. Därför kunde han prata med mig. Punkt slut ;)
Hästar som Healers
Jag har alltid funnit en trygghet i hästar. Jag vet inte vad det är som dom stora djuren gör men det är bra!! Efter en period av förvirring åkte jag, i början av sommaren, till Annelis stall. Jag skulle bara se på de nya fölen men när jag väl kom dit kunde jag inte gå igen. Jag gick ut i hagen och myste med hästarna och jag kände hur jag fylldes av deras lugn. Det slutade med att jag stannade och red och efter detta så kände jag mig uppfylld av en ny energi. Jag kände att jag hade kraft att ta tag i allt.
När jag var på medium- och healingkursen så pratade jag med en av de andra i gruppen om hästar. Hon berättade då att hästar ger healing till oss människor. De är väldigt mediala djur som känner in hur vi mår och sedan rättar de till det som behöver rättas till, bara med sin energi. När hon sa det förstod jag att det var just healing jag fick av Laura, hästen som jag red den där dagen. Jag förstår nu varför hästar kan fylla oss med så mycket frid och trygghet. För det är det dom kan och vill göra. De följer bara naturen.
Under kurshelgen var det fler som berättade om sina erfarenheter av hästar som healers. Alla kände samma trygghet och kärlek för de där djuren som jag gör. Det är stort. Jag förstår nu varför jag vill ha dom som en del av mitt liv. Vi ger gott till dem och dem ger gott till oss. Det är vackert! Kärlek på hög nivå, eller hur? :)
Denna damen red jag idag :)
Mina kollegor
Idag när jag skulle heala hade jag på känn att mina katter, Lovis och Rambo, skulle göra just detta. De har nämligen en tendens att alltid lägga sig på mig om jag inte är på topp. Då kommer de som små skott och vill hjälpa till.
Ja, så gick det idag när jag healade Fia. Innan hon kom satt de vid soffan där jag hade gjort iordning åt Fia och väntade. De bara satt där, helt tysta och väntade. Jag kände också att jag hade besökare från andra sidan som också fanns i rummet. Där var vi allihop, redo att heala. Härlig känsla!
Ja, så körde vi då. Mitt i healingen hoppade Rambo upp och la sig på Fias mage. Där låg han kvar resten av tiden. Lovis ville stå vid Fijas huvud men jag tog ner henne för jag tänkte att det kanske skulle störa. Men nästa gång jag tar hem någon för healing ska jag fråga om det är okej om katterna hjälper till. Då får de vara med så mycket dom vill, mina fina små änglar. :) <3
En tur på hästryggen
Nu är jag hemma från ett redigt ridpass med Johanna (skötare till hästen) som instruktör. Idag var jag inte helt hundra kände jag. Fick liksom inte ordning på skänklarna. Anledningen? Jag har inga regäla benmuskler! Så de får jag nog ta och jobba upp. Men kämpat har jag minsann gjort och kul var det! Hästen jag rider är väldigt duktig så bara jag får ordning på mina ben så kommer det gå skitbra!
När vi var framme vid stallet kom Johanna på att hon hade glömt hjälmen som jag skulle låna för dagen hemma. Johanna frågade om jag skulle rida ändå. Egentligen ska man självklart INTE rida utan hjälm, men jag ville ju så gärna rida denna dag. Därför kom jag på den ultimata lösningen på problemet: Jag sitter helt enkelt kvar på hästen! Så fick det bli! Tror man att man klarar något så gör man det. Och jag var övertygad om att jag skulle sitta stabilt under hela passet, vilket jag också gjorde. Balansen satt där den skulle helt enkelt, trots att hästen snubblade runt mest hela tiden. Det är jag minsann tacksam för :)
Nu sitter jag i soffan med ridkläder på. Jag kom på att man får göra det när man bor själv. Även om jag inte vill ha massa hästlukt i lägenheten så gjorde jag det bara för att jag kan.
Bild från i somras. Annelies häst.
