Forts. Möten med Karl
Från och med att renoveringen av det gamla huset satte igång så började det som sagt hända grejer. Jag rökte på den tiden (ajabaja) så på kvällarna satt jag ute i mörkret på vår egen trappan med en ciggarett, alldeles ensam. Varenda gång när jag satt där hände samma sak. Jag hörde fotsteg från granntomtens parkering. I gruset var det någon som gick med raska, bestämda steg. Det lät som att stegen var på väg till vår gemensamma grusväg men det spelade ingen roll hur länge ljudet höll på, de nådde aldrig dit. Jag var så van vid de här stegen så jag brydde mig aldrig. Jag hade nog varit mer överraskad om de slutade.
En annan spännande sak med det gamla huset var ett fönster. Under renoveringen öppnade karlarna i familjen alla fönster pga damm, men det fanns ett fönster på övervåningen som ingen kunde få upp. Det gick bara inte, hur mycket alla försökte. Tillslut gavs försöken upp. Det var då det hände. Ett par dagar senare vaknade vi alla till synen av att fönstret stod vidöppet i det övergivna huset. Helt av sig själv. Sen den dagen gick det att öppna. Ja, fram tills Det Okända kom för en tv-inspelning, men det tar vi en annan gång! :)
Något annat som hände var att folk började se och höra saker i huset. Min lillasyster Denise gick i trädgården utanför en dag och hörde hammarslag på övervåningen. Hon trodde såklart att det var vår pappa som hamrade så hon gick upp. Påväg upp slutade hammarslagen och på övervåningen fanns inte en människa. Det enda som fanns var en hammare som låg på golvet i ett av rummen bara. Denise var fort ute igen, kan jag säga! :)
En annan dag var min lillasyster Michelle med några kompisar vid huset. Några av dem tjatade att de vill gå in och kolla men Michelle ville inte. Tilllslut gick hon med på det iaf och de gick in och uppför trappan till övervåningen. Plötsligt började det då banka i väggen intill dem och Michelle och ett par av hennes kompisar sprang ut. De andra hamnade på efterkälken. När det första gänget kom ut ställde de sig alla utanför huset och plötsligt vreds allas huvuden upp mot fönstret vid balkongen. Där såg de en äldre kvinna gå förbi samtidigt som hon såg ner mot deras håll.
Alla var naturligtvis helt skärrade efteråt.
Vem var kvinnan, undrar ni säkert! Det är ju Karl vi snackar om här! Mer om henne en annan gång, dock! ;)
Det där med bankningar i väggarna var vi alla med om. Jag och min syster Marie stod utanför huset en dag och pratade om att ta dit ett medium. Då drog det igång och slog något hemskt i en av väggarna inne i huset. Vi själva skrattade bara åt det. Kunde de retas kunde vi!
Det var fler som fick erfara den där damen i huset. Min systerson Fabian, som inte var alls gammal då, satt utanför huset en dag och lekte. Plötsligt sprang han in till sin mamma Marie och grät och var rädd. Hon frågade vad som hänt och han sa då att han hade hört en röst säga: "Försvinn! Det här är mitt ställe!" Min syster Marie tog med sig Fabian till huset och frågade var rösten kom ifrån. "Där och där och där" sa han och pekade åt alla håll. Hon frågade om det var en flicka eller pojk som skrek. "En flicka. Fast hon var gammal." sa han då.
Marie blev skitförbannad för att barnen fick vara med om så hemska saker, så hon skällde faktiskt ut spökena efter det. Sen skämdes hon efteråt. Det ser ju inte så bra ut att stå och skrika ut i ingenstans.... ;)
Ja, sen hade vi ju den roligaste incidenten av alla. Dagen då familjens största skeptiker fick sig en ny erfarenhet. Han stod ute på gården utanför huset en kväll och rökte. Plötsligt kom han tillbaka hem igen och var skärrad så in i den. Till vår mamma sa han bara: "Jag har sett Karl". Sen pratades det inte om det mer. Han hade sett Karl gå på golvet i köket, med sin kutande rygg. Han gick förbi fönstret och försvann sedan.
Vi andra var ganska nöjda över Karls påhittighet! Det var nog det roligaste han gjorde av allt, egentligen! :)
Nästa gång ska jag berätta om när Det Okända kom på besök och redde upp allt med huset.
Fler möten med Karl hittar ni i kategorin "Tro´t om du vill".
Forts. Möten med Karl
Karl kunde ge mig drömmar ganska ofta. Jag vet faktiskt inte hur sånt funkar riktigt, men man känner iaf tydligt att de drömmar som är äkta, är helt annorlunda från "vanliga" drömmar.
I början när jag kände av Karl kunde jag få otäcka drömmar. Detta var drömmar i syfte att skrämma mig. Jag förstod direkt att han visste att det var det enda sättet för honom att få mig att hjälpa honom. Jag behövde lite press för att inte välja den enkla utvägen och strunta i det.
Efter många otäcka drömmar började han dock ändras. Han visste att han nu hade min fulla uppmärksamhet och han kunde visa sitt riktiga jag. Det visade sig vara en riktig mysgubbe, faktiskt. :)
Jag fick en dröm en natt, där han bjöd in mig i huset. Jag gick uppför trappan och in genom dörren. Vi ställde oss i dörröppningen till vardagsrummet och pratade länge. Inga ord utbyttes egentligen, det var mer känslor. Jag såg i detalj hur han såg ut. Han visade sig gärna lite yngre än han var när han gick bort. Det var en bekväm dröm och vi skiljdes som vänner. Jag började bry mig mycket om den där mannen och därför skulle jag inte lämna honom.
Nästa dag kom en av mina systrar till mig. Hon sa att hon hade fått en dröm om huset under natten, en som kändes "sann". När hon berättade trodde jag att jag skulle trilla baklänges. Hon hade i drömmen smugit upp till huset och kikat in genom fönstret. Väl där såg hon mig och Karl stå i dörröpnningen till vardagsrummet och prata. Hon hade bankat på fönstret för att få min uppmärksamhet, men jag hade inte ens reagerat.
Efter att hon var klar berättade jag om min dröm. Sen förstod jag syftet med att han visade oss dessa drömmar från början. Jag hade nämligen tyckt att drömmen jag fick hade verkat lite poänglös. Men hans anledning var att han ville få oss att förstå att vi hade rätt och att drömmarna han sände faktiskt var på riktigt.
Det kommer mer storys om Karl. Som jag sagt tidigare så låg han inte direkt på latsidan när det gällde att busa med oss... ;)
De tidigare historierna om Karl hittar ni i kategrin "Tro´t om du vill".
Här inne höll Karl till under sin tid som "spöke" :)
Forts. Möten med Karl
Efter mitt första möte med Karl så började en period av kaos. Jag kan omöjligt minnas allt som denne man ställde till med men det var full rulle mest hela tiden.
Efter en tid började fler i min närhet känna av honom. Tack vare Karl började jag och mina systrar prata mer om det där med andra sidan och vi kunde nu utbyta erfarenheter av Karl.
Det var inte bara jag som reagerade rent fysiskt i det där huset. De flesta som gick in kände av samma energier på samma platser som jag. Men som om inte det vore nog började det hända saker framför oss också.
Karl verkade tycka det var jätteroligt att leka med dörrarna till huset. Man kunde lämna dörren upplåst men komma tillbaka till en låst dörr. Gick man då och hämtade nyckel var den åter upplåst när man återvände. De första gångerna detta hände skyllde vi alla på att vi kanske var lite förvirrade, men det fortsatte och tillslut fanns det inga tvivel. Vi visste när vi lämnade dörren upplåst och ändå kunde den vara låst två sekunder senare.
En gång när jag lämnat dörren öppen och åter kom tillbaka till en låst dörr så passade Karl på att roa sig ordentligt. Jag gick ner för trappan och ställde mig vid husknuten för att ropa till min syster att hämta nyckeln för det var låst. Hon ropade tillbaka "Är det verkligen låst?!" Jag gick då tillbaka till dörren och kände igen. Det var upplåst igen. Jag gick åter till husknuten och ropade att hon kunde ha kvar nyckeln för han hade låst upp igen. Sen gick jag ännu en gång till dörren och den var låst IGEN. Då blev jag lite smått irriterad och hämtade nyckeln. Dock behövde jag naturligtvis aldrig använda den för självklart hade han låst upp igen tills jag kom tillbaka.
Jag minns en annan gång när vi låste båda ytterdörrarna till huset en kväll. På natten fick jag en dröm av Karl (något som jag ofta fick). I drömmen visade han hur han låste upp dörren och öppnade den. När jag vaknade dagen därpå gick jag raka vägen till huset. Där stod båda dörrar vidöppna. Ingen hade varit där...
En annan gång kom två familjemedlemmar in till mig och sa att de inte kunde få in nyckeln till huset i nyckelhålet. Jag visste direkt att jag minsann skulle få honom att öppna. Jag tog nyckeln och gick över, de andra två följde med. Mycket riktigt gick nyckeln inte in. Detta var ett sånt där gammalt lås som är öppet in. Man kunde därför kolla i nyckelhålet och se att det var helt fritt fram där inne. Ändå gick det inte. Tillslut, när jag stod där och försökte trycka i nyckeln, sa jag "Nu befaller jag dig att öppna!" Då släppte det bara. Nyckeln for in men jag behövde aldrig vrida den. Låset gick upp, rakt framför mina ögon, utan nyckelns hjälp.
Att dörren kunde öppnas framför ens ögon hände fler gånger. En gång var jag med om något som jag inte kunde förneka. Jag skulle in och hämta något i det gamla huset och satte i nyckeln. Min syster Marie stod bakom mig och om jag inte minns fel sa hon något vilket gjorde att jag släppte nyckeln där den satt i hålet. Då, mitt framför våra ögon, vreds nyckeln om.
Inga av dessa händelser var dock otäcka på något vis. Vi blev vana vid att springa bort och fram efter nycklar och vi kunde skratta gott åt Karls små bus. Ja, förutom de gånger man kanske hade bråttom då, för då kunde han få höra en hel del svordomar från oss. Men när man tänker tillbaka nu, så hade vi ganska roligt!
Fler historier om Karl kommer. Det finns på lager, om man säger så! ;)
Första inlägget om Karl hittar ni i kategorin "Tro´t om du vill".
Mitt första möte med Karl
Karl är den jag ska tacka för att jag verkligen fick upp ögonen för min mediala förmåga. Det var han som fick mig att bestämma mig för att detta är vad jag ska syssla med. Andlighet.
Jag var sjutton år när jag mötte denne ande. Min familj hade just köpt grannhuset och började renovera det ganska snart. Jag hade inte varit där inne sen jag var liten och när jag nu, många år senare, gick in där igen så fick jag en ordentlig överraskning. Jag kom inte längre än till farstun innan hans energier la sig över hela mig. Jag kände allt han kände just då. Detta var nog första gången jag verkligen vågade stanna upp och ta in det jag upplevde. Innan hade jag alltid blivit rädd när jag kände av energier, men nu, av någon anledning, var jag tillräckligt trygg i mig själv för att verkligen våga lyssna.
Det som fascinerade mig med detta möte var att jag nästan blev Karl. Jag kände mig som en man, jag kände mig äldre och jag kände av hans fysik och hans tankar. Jag kände mig kutryggad, trött, nästan lite desperat på något sätt och olycklig. Rent fysiskt mådde jag sämre. Jag fick svårt att andas, blev yr, kände tryck över bröstet och jag skakade i hela kroppen. Även lufttrycket runt om mig ändrades. Det var som att gå in i en vägg och bli en helt annan person.
Jag kunde inte stanna länge för att ta in allt detta. Jag klarade inte av att ta det jag kände utan ramlade nästan ut ur huset. När jag kom utanför dörren släppte allt. Jag drog ett djupt andetag för att få luft och jag kände mig som jag igen. Jag minns att jag vände mig om mot huset och undrade vad som just hade hänt. Att det var en ande jag mött fanns det inga tvivel om. Jag kunde inte förneka det, även om jag ville.
Här skulle jag enkelt ha kunnat göra valet att aldrig gå dit igen. Men att känna den desperation som han kände gjorde att jag bara inte kunde lämna honom. Jag skulle få mig en ordentlig funderare på hur jag skulle lösa allt. I bakhuvudet fanns det dock hela tiden en tanke på att jag ändå hade valet att bara ignorera allt. Men det valet skulle inte Karl låta mig göra.
Mer om det en annan gång... ;)
