andjakt

Efter mitt första möte med Karl så började en period av kaos. Jag kan omöjligt minnas allt som denne man ställde till med men det var full rulle mest hela tiden.
Efter en tid började fler i min närhet känna av honom. Tack vare Karl började jag och mina systrar prata mer om det där med andra sidan och vi kunde nu utbyta erfarenheter av Karl.

Det var inte bara jag som reagerade rent fysiskt i det där huset. De flesta som gick in kände av samma energier på samma platser som jag. Men som om inte det vore nog började det hända saker framför oss också.
Karl verkade tycka det var jätteroligt att leka med dörrarna till huset. Man kunde lämna dörren upplåst men komma tillbaka till en låst dörr. Gick man då och hämtade nyckel var den åter upplåst när man återvände. De första gångerna detta hände skyllde vi alla på att vi kanske var lite förvirrade, men det fortsatte och tillslut fanns det inga tvivel. Vi visste när vi lämnade dörren upplåst och ändå kunde den vara låst två sekunder senare.

En gång när jag lämnat dörren öppen och åter kom tillbaka till en låst dörr så passade Karl på att roa sig ordentligt. Jag gick ner för trappan och ställde mig vid husknuten för att ropa till min syster att hämta nyckeln för det var låst. Hon ropade tillbaka "Är det verkligen låst?!" Jag gick då tillbaka till dörren och kände igen. Det var upplåst igen. Jag gick åter till husknuten och ropade att hon kunde ha kvar nyckeln för han hade låst upp igen. Sen gick jag ännu en gång till dörren och den var låst IGEN. Då blev jag lite smått irriterad och hämtade nyckeln. Dock behövde jag naturligtvis aldrig använda den för självklart hade han låst upp igen tills jag kom tillbaka.

Jag minns en annan gång när vi låste båda ytterdörrarna till huset en kväll. På natten fick jag en dröm av Karl (något som jag ofta fick). I drömmen visade han hur han låste upp dörren och öppnade den. När jag vaknade dagen därpå gick jag raka vägen till huset. Där stod båda dörrar vidöppna. Ingen hade varit där...

En annan gång kom två familjemedlemmar in till mig och sa att de inte kunde få in nyckeln till huset i nyckelhålet. Jag visste direkt att jag minsann skulle få honom att öppna. Jag tog nyckeln och gick över, de andra två följde med. Mycket riktigt gick nyckeln inte in. Detta var ett sånt där gammalt lås som är öppet in. Man kunde därför kolla i nyckelhålet och se att det var helt fritt fram där inne. Ändå gick det inte. Tillslut, när jag stod där och försökte trycka i nyckeln, sa jag "Nu befaller jag dig att öppna!" Då släppte det bara. Nyckeln for in men jag behövde aldrig vrida den. Låset gick upp, rakt framför mina ögon, utan nyckelns hjälp.

Att dörren kunde öppnas framför ens ögon hände fler gånger. En gång var jag med om något som jag inte kunde förneka. Jag skulle in och hämta något i det gamla huset och satte i nyckeln. Min syster Marie stod bakom mig och om jag inte minns fel sa hon något vilket gjorde att jag släppte nyckeln där den satt i hålet. Då, mitt framför våra ögon, vreds nyckeln om.

Inga av dessa händelser var dock otäcka på något vis. Vi blev vana vid att springa bort och fram efter nycklar och vi kunde skratta gott åt Karls små bus. Ja, förutom de gånger man kanske hade bråttom då, för då kunde han få höra en hel del svordomar från oss. Men när man tänker tillbaka nu, så hade vi ganska roligt!

Fler historier om Karl kommer. Det finns på lager, om man säger så! ;)
Första inlägget om Karl hittar ni i kategorin "Tro´t om du vill".