andjakt

Jag vet att detta är en lång text men jag blir glad om ni tar er tid att läsa :)

Till min stora förvåning härjar en facebookgrupp som heter något i stil med "80-tals barnen var dom sista som blev ordentligt uppfostrade". Jag blir mörkrädd när jag ser att människor i min vännerlista går med i denna grupp. Hur kan man säga något sånt?!

Låt oss titta på barnen idag och jämföra dom med barnen från förr. Barnen förr var tysta, snälla, gjorde inget liv för sig när dom lekte, dom hjälpte till med precis allt hemma, dom sa aldrig emot vuxna, dom revolterade aldrig, dom slogs inte för något och dom var alltså då "uppfostrade" (ett ord som jag förövrigt föraktar nåt så in i den). Barnen förr var alltså då ganska lätthanterliga. Väldigt praktiska på något sätt, som en väska ungefär. Något som bara följer med utan att göra något liv för sig. Japp, föräldrarna förr måste ha haft det gött. Men sanningen är ju den att detta inte var bra. Det är ju fruktansvärt att barnen förr blev tvingade till tystnad och tvingade att vara något dom inte är. Barn är inte skapta för att hjälpa till hemma, eller att vara tysta, eller att lyda. Barnen förr, som folket i denna grupp kallar uppfostrade, var inte uppfostrade. Dom var ju för sjutton KUVADE så in i den! Hur kan man tro att dom mådde bra av det?!

Barnen idag då. Åh, dom underbara barnen som jag imponeras av dagligen! Dom föds med ett medvetande som barnen förr saknade. Dom vet på naturlig väg vad som är rätt och fel och dom skulle aldrig låta vuxna komma undan med något som inte är rätt.

Barnen idag är inte tysta. Varför? För dom är barn!! Dom SKA leka, skrika, tjoa, busa och bråka! Dom LÄR sig ju! Barnen idag hjälper inte till med allt hemma. Varför? För dom vet att det är inte deras uppgift! Skaffar vi barn för att ha dom som små slavar eller? Barn som ska ta hand om sina syskon, sköta disken osv. Guess what? Det är inte deras uppgift! Dom har inte valt att sätta sina syskon på jorden för att passa dom. Det har föräldrarna valt. Alltså ska föräldrarna ta hand om sina egna barn.

Barnen idag är inte alltid "snälla". Detta är vad jag älskar mest med dom. Dom ger inte respekt till en enda jäkla vuxnen person om inte den vuxna personen respekterar dom först. För barnen VET att det är dom vuxnas uppgift att göra det. Barnen lyder inte vuxnas minsta vink om det inte verkar logiskt för dom. Återigen till exempel barnpassning. Barn vet att det inte är deras uppgift. Självklart säger dom emot! Med all rätt! Även när det gäller andra saker. När ett barn säger emot betyder det att barnet ser att något är fel. Som att barnet MÅSTE lära sig äta köttfärssås och spaghetti. Varför då?! Jag ser ingen jäkla logik i det alls och det är inte konstigt att vissa barn undrar också. När barnen revolterar kanske vi vuxna ska ställa oss frågan vad vi just begärde av barnet och var det helt rätt eller helt logiskt? Eller har barnet kanske rätt i sin reaktion? Oftast så har barnen idag rätt för dom är både smarta och otroligt visa. Vi har mycket att lära av dom.

Jag älskar iaf dom här barnen och kanske gör jag det för att jag själv var ett sånt barn. Jag förstår varför dom gör som dom gör. Om jag som vuxen inte ger respekt till ett barn så skapar det naturligtvis en enorm förvirring hos barnet. För barnet VET ju att det är min uppgift att respektera det. Barnen reagerar med allt vad dom är. Med skrik, ilska, gråt, slag osv. Dom reagerar helt naturligt. Det är inget konstigt.

Jag har, som så många andra, trots att jag var ett sånt barn ändå blivit lite kuvad av allt konstigt som vuxna kör med. Och idag är jag ledsen för det och gör därför allt för att återgå till att vara lika stark som barnet inom mig var. Jag ser på mina yngre syskon varje dag och inspireras att vara och tänka som dom. Att ha den där styrkan och envisheten. Att våga säga emot när jag vet att något är fel. Barnen idag kommer bli helt fantastiska individer som vuxna. Förutsatt att inte föräldrarna sabbar dom tills dess då. Trycker ner dom lika långt som deras egna föräldrar gjorde.

Jag tycker iaf att vi har mycket att lära av barnen. Dom är rakt igenom fantastiska allihop. Och att vi ger dom diagnoser som ADHD och annat skit bara för att vi inte kan hantera starka och självständiga individer är helt fruktansvärt. Jag vill slåss för dom här barnen för just nu kämpar dom ensamma. Men se på dom bara! Dom är kärleksfulla och godhjärtade små själar som är fullkomligt medvetna om allt som sker. Det är fantastiskt vilka människor! För mig innebär inte barnen problem. Problemet är att vuxna inte kan hantera dom. Och vet ni vad? Det är upp till oss att lära oss det. För vi är dom vuxna som borde veta bättre.

Jordens framtid ser ljus ut nu när dessa små underbara själar växer upp och bara gör rätt! :) Jag älskar allt med barnen.
När dom blir arga får dom mig att fundera på vad jag gjorde för att såra dom. När dom revolterar funderar jag på om det jag begärde från början var rätt och logiskt eller helt onödigt. När dom är glada får dom mig att känna mig underbar i deras sällskap. När dom leker lär dom mig att inte ta livet så allvarligt. När dom pratar så försöker jag lyssna noga för det finns alltid någon lärdom för mig i det dom säger. När dom kramar mig vet jag att jag har gjort något rätt för att få deras kärlek. När dom lyssnar på mig med glädje så vet jag att jag har givit dom en sådan enorm respekt att dom respekterar mig tillbaka. <3